Toonga

Nio timmar spenderade vi på bussen igår. Jag med mina feberkänningar sov för det mesta, gick lite snabbare då.

Pat kom och hämtade oss på stationen i Wagga och sen var det bara 40 minuter i bil innan vi var framme på gården. Pat och Des gård heter Toonga - på aboriginspråk betyder det "a place for talking" och jag tänkte att mm, tunga.

De närmsta tre veckorna bor vi dock hos sonen DJ, 3 km bort, pga att Pat och Des ska iväg på Campdrafting i nån vecka i Queensland. Känns bra, trots att vi bytt ut hästar, kor och sjöutsikt utanför huset mot skrikande papegojor och väckarklockshundar.

Hur som, jag ser inte mer av gården idag än det som syns genom mitt fönster. Feberkänningarna igår har slagit ut i den säkert värsta förkylningen i mitt liv. Aldrig varit med om värre feberfrossa/febersvettningar. Och hostan... haha vill dö...
Så ovärt att det händer så fort vi kom hit. Jag vill ju också skilja lamm från sina mammor idag... Hehe. Kul tisdag. 

A bra cheers

Manly

Söndag och vi råkade väl vara helt slut hela dagen efter denna vecka. Vi tog färjan till Manly Beach, solade, badade och hängde med Manly-bor vi träffade för några dagar sen. Bra dag osv.

Imorgon!!! Åker vi till Wagga Wagga. Bussen går kl 9 och sen är vi tydligen inte framme förrän efter himla ÅTTA timmar.
Uäh.
Men men. Sen börjar nya livet ju.

Det här blir bra.

Big city life

Både igår och idag har vi vandrat omkring i denna fina stad och bara allmänt hängt runt. Lite shopping, lite vilsepromenerande och allt som oftast stora leenden på våra läppar. Mår väldigt bra dessa dagar och älskar gatan vi bor på, den har allt och lite till, och är man två personer med kasst lokalsinne så är det himla bekvämt att kunna överleva på Pitt Street och dess tvärgator. Trivs också på detta hostel och är glad att vi fick tipset av Simon. Allt funkar väldigt bra och det är skönt att vi har så nära till Centralstationen när det är dags för avfärd på måndag morgon.

!!!! Måndag morgon. Två nätter kvar innan vi åker mot vårt nya "hem". Är så excited.

För tillfället är Hanna och jag själva inne på rummet för första gången sedan vi kom hit. Vi gissar att det är hunger som drivit fransyskorna utanför dörren. Vi tar det lugnt ett tag efter marknadsvandrande och inför utgång ikväll. Lördagkväll i Sydney - ja jag håller Hanna i handen mest hela tiden...

Aa men a. Typ den uppdatering jag har till er just nu. Cheers mates

Bondi

Sol och bad tänkte vi. Bara slappna av och ta det lugnt efter ett par småjobbiga dagar och sen kväll igår. (Live-band nere på hostelets "nattklubb" och människor från världens alla hörn.)

Bondi Beach har vi velat besöka sedan evigheter tillbaka och idag var det dags. Men vistelsen där blev rätt hemsk. Det blåser kvävande mycket och sanden har nästan piskat hål i huden på oss. Vi gav snabbt upp och undrar fortfarande hur folk står ut där nere i sandstormen.

Nu njuter vi av utsikten istället, efter att vi placerat oss på gräsmattan ovanför beachen. Sandfritt och bra. Cheers

FRAMME!

Vi fick lämna Arlanda tidigare än planerat i måndags. Problem med förseningar gjorde att vi fick byta till ett tidigare flyg. Korta hejdå:n till familjerna och sen bara ett två tre iväg. Flygen fortsatte krångla en del resten av resan och vi stressvettades mest hela tiden. Men inga större problem, mycket SATC på vägen ner och sen så var vi plötsligt i Australien.

Vid halv sju imorse, lokal tid, klev vi av planet i Sydney och snabbt och smidigt var vi sedan framme här på första boendet. Wake Up! på Pitt Street.
Vi har två fransktalande tjejer som roomies. Eller talande och talande. Hittills har de gömt sig under sina täcken och inte sagt ett ord, inte ens då vi tog i hand för att hälsa. Inte vad vi önskat oss som våra första room mates i livet. Man vill bara "COME OOON". 

I övrigt - trevliga Sydney-människor. T.ex.mannen som leende hjälpte oss hitta ut från tunnelbanestationen så fort han märkte att vi inte hade nån aning om riktning. (Eller han i receptionen här som lovade att inte avslöja att vi har lik i våra äckligt tunga resväskor :))

Sen dess har vi duschat av oss reseblä och trampat längs säkert varenda gata hitom Operahuset pga EJ KUL med kartor. Typ råkade smyga igenom sjuttio kvarter med småfeta byggarbetare, grävskopor och dylikt. Sköj.
Men alltså Operahuset<3333  oh du mäktiga skapelse. Så fort det kom in i synfältet ville jag bara lägga mig ner och gapskratta. Gjorde ej.

Nu är väl klockan kvart i sju när jag skriver detta utan att publicera pga brist på internet. Hanna har somnat och jag har krånglat mig genom en SIM-kortsaktivering med en överglad Lynn i telefon. "NO PROBLEM!!!" osv åt allt. Det var kul. Om 3,5 timme får jag pröva mitt aussie-nunmer.

Ikväll ska vi försöka skaffa vänner, om vi orkar. Cheers.

Heido

Imorgon

Det är inte jättekul det där med att vårt flygbolags flighter mellan London och Hongkong varit inställda/uppskjutna under dagen pga storm över Kina. Blir spännande att höra imorgon hur det ser ut.

Vill bara att allt går så smidigt som möjligt. Stockholm - London - Hongkong - Sydney. Kom igen.

Imorgon bär det av och det känns som att jag ska svälla upp pga alla känslor. För VAD känner man inför nåt sånt här? Väldigt mycket, i alla fall.

Berg-och-dal-bana

Tog de här bilderna när jag var 10 år och i Australien för första gången. Nu är det en vecka kvar tills jag är på väg dit igen.

Jag går och halvlåtsas att jag har koll på allting. Alla papper är klara, allt som behöver inhandlas är klart, alla nerver är där de ska. Men stundtals har jag ingen aning. Jag och mamma stirrar halvblint på varandra och undrar vad tusan jag ska ta med på den här resan. Vad behöver jag ha, vad vill jag ha. Vad MÅSTE jag ha. Min nedräkningsapp på mobilen har kraschat nu när det slog över till sista veckan. Den fick väl också nån känslostorm och kollapsade.

Jaja. Viktigaste är väl att vi kommer iväg i alla fall. Resten kommer nog ordna sig. Ut ur Sverige, in i Australien, sen är vi liksom där. Åh denna längtan efter att typ, få vila ögonen på Operahuset i Sydney?! Tänk bara den "lilla" grejen av hela det här himla äventyret.

En vecka kvar. Så fruktansvärt lite. Otroligt hur snabbt det har gått sedan vi bokade de där biljetterna och la upp printscreens på Instagram. Jisses.

10 dagar kvar...

...och vi kör en liten hejdåfest ikväll. Bästa människorna är här och en liten saknad börjar infinna sig. Men det går bra!!!

Har gått och småsmilat i flera timmar nu. Var på väg till en väsk-affär för att köpa den stora blå resväskan jag spanat in. Men. Smet in på Paprika på väg dit, och hittade denna skapelse. Visst, vi kikade på de helfärgade och kanske lite smidigare väskorna också, men även mamma sa "du kommer inte kunna släppa den med hundarna". Nä.

Så fin??? Älskar franska bulldogar och älskar att de här ska följa med mig till andra sidan jorden. Har typ redan börjat packa.