Söndag och andra dagen på den lokala Campdraft-tävlingen. Vi har satt upp två stolar på lastbilen och har helt okej utsikt över själva tävlingen härifrån. Tror att vi fått rätt bra koll på reglerna, men våra "aaaej inge bra" och "SÅDÄR JA" är fortfarande lite malplacerade from time to time.
Denna lilla australiska hästsport går alltså ut på att i en liten fålla skilja 1 ko från 7 andra, få ut den genom grindarna och sedan valla runt kon i först ett 8-voltsmönster runt två stolpar och sedan mellan två stolpar högre upp på banan. Allt går i en himla fart, så fort du är utanför fållan har du 40 sekunder på dig, och det är inte många som klarar sig runt den där banan. Rider du fel eller på för lång tid smäller domaren med en lång läderpiska och wops så är din omgång slut. Korna är smått galna och osmidiga och springer ibland rakt in väggarna istället för att faktiskt svänga runt den där fina lilla stolpen. Igår när Hanna stod och ryktade en av hästarna fick hon sällskap utav en av korna, som på smidigaste kossa-vis tog sig igenom stängslen runt banan när hästen var efter den. Inte en grej vi ser varje dag hemma.
När jag såg den där kon fara över stängslet (okej, genom) trodde jag det skulle bli smått kalabalik. Men tävlingen fortsatte som innan och några som varit med och tävlat red efter kon och fick in den bland de andra korna igen.
Det är så sjukt avslappnat här. Folk har ställt upp sina lastbilar lite varstans och satt upp avstängda elstängsel intill som gör små hagar åt hästarna. Över hela stället rider folk i alla åldrar omkring i alla gångarter och alla riktningar och på vissa ställen gör de upp eldar för matlagning direkt på gräset.
Inne på tävlingsbanan står de flesta ekipagen längs stängslen medan nån kör sin runda, emellan rider de omkring, antingen för att värma upp sina hästar eller för att fånga in den färdigtävlade kon. Både vid domartornet och kring lastbilarna står hästar uppbundna och till synes lämnade åt sina öden, men snart så kommer nån och bara hämtar upp den igen. Precis framför oss finns grinden in till banan. Hemma hade de funnits typ tre pers för att öppna och stänga den grinden. Här gör de det själva, från hästryggen.
Aaaa bra helg. Ingen stress, ingen press, inga otrevligheter. Hästar och cowboy-outfits överallt, vad mer behöver man osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar